Ett DAM-system, Digital Asset Management-system, hanterar i princip alla filformat som finns. Även om det inte finns några begränsningar i systemet bör man ändå tänka till runt vilka bildformat man använder och varför. Här kommer jag att ta upp vilket format man ska spara bilder i för att kunna erbjuda kvalitetssäkrade bilder för hela organisationen på ett enkelt sätt.

Råformatets vara eller icke vara

En fotograf vill oftast ha bilder i råformat för att ha kvar alla möjligheter att justera bilden med bibehållen kvalité. Enkelt förklarat är råformatet ”negativet” som fotografen kan addera ”framkallningsinställningar” till för att få en ”framkallad” bild som kan användas inom produktionen.

Min åsikt är att det som räcker för produktionen också räcker som original. Det kommer att spara lagringsutrymme utan att göra avkall på resultatet. En framkallad fil räcker alltså och det finns inget skäl att ha kvar råfilen för säkerhets skull.
Det går fortfarande att spara maximal storlek, men ”framkallad”.

EPS, AI, PDF, TIFF eller JPG?

Av gammal hävd är det fortfarande många som använder EPS i sin produktion då det var det enda formatet som klarade frilagda bilder. Så är det inte längre. Det finns dessutom inte fullt stöd för EPS i nyare layoutprogram. Uppmaningen är därför att inte använda EPS eftersom det är ett onödigt komplext format.

EPS-logotyper med vektorinformation kan sparas om till AI eller PDF, vilka är de format alla typer av vektorgrafik kan sparas i. Befintliga EPS-fotografier kan sparas som tiff eller JPG.

Tiff med oförstörande kompression innebär ca 50% av den ordinarie filstorleken. JPG med hög kvalité (d.v.s. låg kompression) kan komprimeras betydligt mer, så att filen upptar mindre än 20% av dess ordinarie storlek. Man ska vara medveten om att JPG är förstörande vilket i sig reducerar kvalitén något. För de allra flesta i normal produktion räcker ändå oftast jpg med hög kvalité. Det ger en bra kompromiss mellan kvalité och filstorlek.

Frilagda bilder

Har ni behov av frilagda bilder? Om det är geometriska former, t.ex. produktbilder, som ni vill ha tillgängliga frilagda är rekommendationen att skapa en urklippsbana som lagras ihop med bilden. Urklippsbanor fungerar i både tiff och JPG. Är det däremot foton med hår, päls eller andra svårare former som ska vara frilagda är det bättre att jobba med mask eller transparens som hanteras av Photoshop-formatet (PSD). Mitt förslag är att ni tillåter båda dessa format om ni arbetar med frilagda foton.

Som synes är det förhållandevis enkelt att reducera antalet format något men beroende av vilka behov ni har i organisationen finns det normalt sett behov av fler format. Börja därför med att ta reda på vilka behov användarna har. Fatta beslut med stöd av informationen ovan efter det.